Äntligen fick jag tackbrev från Ukraina angående ambulanser som vi körde dit.

Enligt sista budskapet är alla ambulanser på jobb, och tills vidare hela. Totalt donerade finländska klubbar 112.210,00€ till detta projekt. Med detta kunde vi köpa, utrusta, registrera och köra sex ambulanser ända till Kiev. Tolv skjutser åkte från Nokia till Kiev - 2500km. Tillbaka reste vi på tåg till Warsaw och därifrån med Finnairs rabattflyg till Helsingfors. 

Bilarna hade 300-500.000km på mätare, och alla utom en hade tjänad i Finlands hälsovård. Alla hade bårar, men defibrillatorna hade Ukrainalaiset Suomessa rf skaffat och laptopper samt brandsläckare fick vi från privata donerare. Även Pro Patria Suomi-Ukraina rf deltog i finansiering- Den packade bilarna underhöll dem samt skaffade alla dokumenter för bilar och tullen och fyllde baksidorna med donerade sjukhusmaterial. Vi har ännu 2.221,25€ kvar och detta förvaras troligen till nästa likadant projekt.

Dobrobut-stiftelsen som verkade som mellanhand liknar vår Mehiläinen. De har en kontrakt att vårda sårade soldater och därför vet de bra vilket material och utrustning det behövs i Ukraina och var.  Under vår rundtur kring sjukhuset såg vi flera amputerade försvarare. Vår värd anordnade för oss också ett besök till Bucha och Irpin som utöver flagghavet på Maidan konkretiserade oss vilka offer Ukrainska folket har gett också för oss att bevara vårt levnadssätt. Kriget synes och hördes överallt.   I Lviv beaktade vi en begravningsmässa. Två nya bilder sattes till kyrkans ena sidoskepp som redan var fullt med bilder av unga män. I mitten av riksvägen till Kiev var extra väckarspår - från pansarvagnar.  Större vägkorsningar hade vaktposter med pansarbarriär redo att ta i bruk. Män och kvinnor i fältdräkt vandrade på gator. Flyglarmar hörde vi varje dag och då marscherade vi till metrostationen eller det soviettida hotellets bombskydd. Vi fick också veta att till Bucha hade hittad en missil en natt efter vårt besök. 

En kväll träffade vi också ledarskapet av SD134 Lions Ukraina. Vi diskuterade om deras situation och behov. Till flera människor som vi träffade var det mycket viktigt att vi bara var där. Att dom inte har glömmats! 

Tack att ni gjorde det möjligt! 
Heikki