En kort historia om vårt verksamhetsområde

Vår klubb bildades 1963 och fick då namnet Lions Club Vantaa. Alltså ett namn som hänvisade till den dåtida orten Vanda, numera Vandaforsen med omnejd.

Verksamhetsområdet omfattade hela västra Helsinge, alltså allt väster om Tusbyvägen. Två år tidigare hade bildats en klubb i Dickursby som i det skedet fick som verksamhetsområde Helsinge öster om Tusbyvägen. Senare började det bildas nya klubbar här i västra Helsinge, varpå vår klubbs egentliga område blev området norr om Mårtensdal fastän vi nog har medlemmar från hela Vanda och t.o.m. ytter om vår stad. Klubben antog i början av 1970-talet sitt nuvarande namn Lions Club Vantaankoski-Vandaforsen efter det att hela staden kommit att heta Vanda. Som av namnet framgår så fick klubben ett tvåspråkigt namn.

Klubben verkar på ett område som har mycket gamla historiska anor. Genom att undersöka gamla boplatser har man kunnat konstatera att de första människorna kom till Helsinge redan för c:a 7500 år sedan. Vanda å som flyter genom Helsinge var förr i tiden en mycket viktig trafikled från södra Tavastland till Finska viken och vice versa. Senare, för några hundra år sedan, blev även de slingrande vägarna viktiga trafikleder.

En av dessa är den gamla Kungsvägen från Åbo till Viborg som på Helsinge sidan gick genom Tavastby, Vanda, Övitsböle till Kyrkobyn. Här i Kyrkobyn korsades Kungsvägen av den gamla vägen från Helsingfors till Tavastehus. Också genom Kårböle, Vanda och Käinby går en mycket gammal väg från Helsingfors till Tavastehus numera under namnet Gamla Nurmijärvivägen.
Namnet Helsinge, dock under benämningen Helsingaa, härstammar från 1300-talet.

De första anteckningarna, som finns antecknat i urkunderna, är från 15 maj 1351. Då skänkte kung Magnus Eriksson laxfiskerätten i Helsingaa åt Padis kloster i Estland. Av denna anledning firas Vandadagen varje år denna 15 maj.
Helsinge ävensom alla andra socknar var indelade i mindre enheter som kallades byar. Byarna i sin tur bestod av hemmanen som kunde variera från fem till tio. Utmärkande för bosättningen här i södra Finland var byväsendet, vilket betydde att hemmanen i allmänhet var byggda tätt intill varandra. Före storskiftet i slutet av 1700-talet var markerna i allmänhet gemensamma förutom åkertegarna. I samband med storskiftet delade man hemmanen i större enheter varvid också skogen delades.

Byarnas ålder i Helsinge varierar med upptill 200 år. Med byarnas ålder avser man de första anteckningarna om ifrågavarande by. De slutliga bygränserna torde ha uppstått då Gustav Vasa lät uppgöra ett jordregister i mitten av 1500-talet. De äldsta byenheterna finns i sydöstra Helsinge. Sottungsby och Westersundom, dock under benämningen Överby och Gudstensby, äro från 1320-talet. Av byarna på vårt verksamhetsområde kan nämnas: Käinby 1440-talet, Meilby numera Sjöskog 1512, Biskopsböle 1509, Lappböle 1517, Granneby sedermera Kvarnbacka 1515, Mårtensby 1513, Vinikby 1517, Brutuby 1417, Sillböle 1517, Tavastby 1543, Övitsböle ävensom Tolkby 1417.

Byarna i Helsinge ävensom grannkommunerna hade s.k. ortsboöknamn. Dessa öknamn har säkert tillkommit på 1800-talet eller tidigare. Öknamnen var kännetecknande för orten eller dess befolkning. Beträffande grannkommunerna kan nämnas Nurmijärvi degtjuvarna, Esbo rovbeistarna och Sibbo vargarna. Beträffande byarnas öknamn från vårt område kan nämnas: Sjösko skogsbusarna, Sillböle silaknappana, Kårböle kålhovona, Vanda filhuggarna, Ripuby linbråtarna, Körkby knaakorna och Käinby tjärbrännarna. Av ovan kan man dra bl.a. följande slutsatser: Att man odlade lin i Sjöskog, brände tjära i Käinby, att det var vanligt att man stal deg i Nurmijärvi och att man tillverkade filar i Vanda (numera Vandaforsen).

Här ett kort sammandrag av de historiska händelserna samt några intressanta iakttagelser i det nuvarande Vanda och speciellt inom vårt verksamhetsområde.