ingen tröstar dem, förtryckaren övar våld

mot dem men ingen hjälper dem.

Matt 5:1-8 … Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade…

”De förtryckta gråter.” Man kan föreställa sig att författaren

har bevittnat grymheter tidigare. Ändå är kanske detta den

första gången som han på riktigt fått se de förtrycktas tårar

och fullt ut tagit in deras smärta. Samtidigt som det finns

mycket att bedrövas över, bor också ett hoppets frö i detta

nya perspektiv: kanske kommer bevittnandet denna gång att

leda till förändring och göra skillnad.

En ung kvinna blev vittne till de förtrycktas tårar när hon

dokumenterade mordet på George Floyd i maj 2020 med sin

mobilkamera. Hennes videoklipp spreds över hela världen

och väckte liv i en helig vrede. Människor fick med egna

ögon se, och på riktigt ta in, vad afroamerikaner fått utstå i

århundraden: att oprovocerat tryckas ned av ett förtryckande system medan människor står vid sidan om och bara tittar på. Erkännandet av denna smärtsamma verklighet har

till slut väckt det medlidande globalt som alltför länge lyst

med sin frånvaro och som kommit till uttryck genom såväl

människors böner som protester för rättvisa.

Rörelsen från att passivt stå vid sidan av och titta på till att

verkligen se och ta in väcker oss till engagemang här och

nu: Gud kan lyfta fjällen från våra ögon så att vi bevittnar

på ett nytt, befriande sätt. När fjällen faller bort kommer

Helig Ande över oss med insikt, men även som beslutsamhet

att svara an på nya och friare sätt. Ett av kyrkornas gensvar

resulterade i ett bönetält på George Floyd Square, den plats

där han mördats. Kyrkor och församlingar gick samman

för att bidra med trygghet och tröst till de sörjande och

förtryckta.

Matteus återgivning av saligprisningarna börjar med att

Jesus betraktar folksamlingen. Ibland dem måste han ha

fått syn på fredsarbetarna, de som var fattiga i anden, de

renhjärtade, de sörjande och de som hungrade och törstade

efter rättvisa. I saligprisningarna sätter Jesus inte bara ord

på vad människorna kämpade med, utan även på vad de

skulle komma att bli: Guds barn och himmelrikets arvtagare.

Som kristna kallas vi att öppna ögonen för våra bröders och

systrars heliga kamper.

Hur har ni gått samman med andra kristna och engagerat

er mot förtrycket i er omgivning? Hur skulle kyrkorna i ert

lokalsamhälle kunna gå samman för att visa solidaritet med

de som trycks ned?

Rättvisans och barmhärtighetens Gud, avlägsna fjällen från

våra ögon så att vi kan se och ta in det förtryck som pågår i

vårt samhälle. Vi ber i Jesus namn, han som såg och kände

med människorna omkring sig. Amen.