Vi kommer från öst och väst, syd och nord

Vi kommer från öst och väst, vi kommer från syd och nord. Att sitta till bords med Jesus en gång och höra Hans välkomstord. Jag kommer idag från nord – steg på tåget kl. 6.48 och kom fram hit i syd kl.10.35. Jag heter Luisa Tast och har världens bästa jobb – diakon i Vasa svenska lutherska församling!

Vi kommer från öst och väst, syd och nord – också i kyrklig bemärkelse. Det har vi samtalat om här idag och känslan av att vara en del av Guds världsvida kyrka har varit särskilt märkbar den här eftermiddagen – på ett positivt sätt!  Och nu har vi för en eftermiddag fått sitta tillsammans med varandra och med vår Herre Jesus.

Vi kommer från öst och väst, vi kommer från syd och nord – en gammal andlig sång som jag minns att jag lärde mig redan som barn. Jag minns att jag satt i famnen på mamma och hon gungade mig i sångens takt. Antagligen hände det här under den ekumeniska ansvarsveckan. En vecka när jag som prästbarn fick följa med till andra samfunds möten. Minns att jag redan då tyckte att det var intressant och spännande att ta del av andra sätt att predika, andra sätt att be och andra sångskatter. Kanske det redan då såddes ett frö till medvetenhet, acceptans, respekt och längtan efter en andlig gemenskap – över våra samfundsgränser.

Vi kommer från öst och väst, vi kommer från syd och nord – men vi tror att vi en dag sitter återigen runt samma bord, tillsammans med samma Herre och aldrig mera skiljs åt. Så visst behöver vi öva redan här och nu – som vi gjort idag!

Sångtexten är skriven av frälsningsofficeren Amanda Sandbergh år 1914, just när första världskriget bröt ut. Texten är delvis hämtad från Lukas kapitel 13.

”Han gick genom städer och byar och undervisade på sin väg mot Jerusalem. Någon frågade honom: ”Herre, är det bara några få som blir räddade?” Han sade till dem: ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många skall försöka ta sig in men inte lyckas. När väl husets herre har stigit upp och låst porten och ni blir stående utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss! så kommer han att svara: Jag vet inte vilka ni är. Då säger ni: Vi har ätit och druckit tillsammans med dig, och du har undervisat på våra gator. Han skall svara: Jag vet inte vilka ni är. Bort härifrån, alla ni orättens hantlangare. – Där skall ni gråta och skära tänder, när ni får se Abraham och Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva blir utdrivna. Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. Och då skall sådana som är sist bli först, och sådana som är först skall bli sist.” (Luk 13:22-30)

...så lätt att börja tänka ”vi och de”. Jämföra. Försvara. Vem menar Jesus? Menar Han oss? Menar Han dem? Menar Han mig? Menar Han dig? Hoppas – hoppas inte. Eller är det helt oberoende av våra fysiska samfund och kyrkor? Inför Jesus är vi inte lutheraner och missionsförbundare, baptister och katoliker. Inte väckelsekristna och slentriankristna. Kyrkvana och kyrkovana. Vi är kristna. Vi är Jesu efterföljare. Vi är Jesu systrar och bröder, döttrar och söner. Jag vill tro det. Jag vill verkligen tro det. Jag vill sitta vid samma bord som Sara, Pär och Jani.

Vi ber:

Herre – Tack för att vi får kallas Dina barn, Dina älskade barn. Tack för att vi får vila och förtrösta i tron på att vi en dag får samlas vid ett enda bord tillsammans med varann och tillsammans med dig. Tack för vårt seminarium idag, för våra diskussioner och för vår gemenskap. Vi ber att Du ska bevara oss på vår hemfärd tillbaka till öst och väst, syd och nord - och på vår gemensamma hemfärd till det himmelska hemmet – hem till Dig. Amen.

Text: Luisa Tast. Andakt vid seminariet Kristen enhet - att växa tillsammans den 30 januari 2019 i Andreaskyrkan, Helsingfors.