Jag har ingen man (Joh 4:17)
2 Kung 17:24–34 Assyrien besegrar Samarien
Psalt 139:1–12 Herre, du rannsakar mig och känner mig
Rom 7:1–4 Ni har dött bort från lagen med Kristi kropp
Joh 4:16–19 Jag har ingen man
Kommentar
Den samariska kvinnan svarade Jesus ”Jag har ingen man”. Ämnet för samtalet rör nu kvinnans äktenskapsförhållande. Det sker en växling när det gäller ämnet för samtalet – från vatten till äkta man. ”Gå och hämta din man”, sa Jesus, men han visste att kvinnan hade haft fem män och att den man hon nu hade inte var hennes make.
Vilken är kvinnans situation? Hade hennes tidigare män bett om skilsmässa? Hade hon barn? Sådana frågor uppkommer helt naturligt när vi läser denna berättelse. Det verkar emellertid som om Jesus var intresserad av en annan sak när det gällde kvinnans situation. Han känner till kvinnans liv, men förblir öppen mot henne, öppen att möta henne. Jesus driver inte frågan om en moralisk tolkning av hennes svar. Det verkar som om han vill leda henne vidare. Som ett resultat av detta förändras kvinnans attityd gentemot Jesus.
I detta ögonblick bleknar de svåra frågorna om religiösa och kulturella skillnader bort i bakgrunden för att ge utrymme för något mycket viktigare: ett möte i förtroende. Jesu uppträdande i detta ögonblick låter oss öppna nya fönster och ställa ytterligare frågor: frågor som utmanar de attityder som förminskar och marginaliserar kvinnor och frågor om alla de skillnader vi tillåter stå i vägen för den enhet vi söker och om vilken vi ber.
Frågor
Bön
O, du som är bortom allting,
hur skulle vi kunna be till dig med ett annat namn?
Vilken sång kan vi sjunga till dig?
Inga ord kan omfatta vem du är.
Vilken ande kan förnimma dig?
Ingen kunskap kan förstå dig.
Endast Du är outrannsaklig; allt som sägs kommer från dig.
Alla varelser tillber dig, de som har röst och de som är stumma.
Alla längtar efter dig, alla suckar och trängtar efter dig.
Allt som är ber till dig, och varje varelse som kan läsa tillvarons tecken låter en hymn av tystnad stiga upp till dig.
Ha förbarmande över oss, du som är bortom allting.
Hur skulle vi kunna tillbe dig med annat namn?
Amen.
(Gregorius av Nazianzos)