Kvinnan lät sin vattenkruka stå (Joh 4:28)
1 Mos 11:31–12:4 Guds löfte till Abram om ett stort folk som en välsignelse för alla
Psalt 23 Herren är min herde
Apg 10:9–20 Vad Gud gjorde till rent skall du inte göra till orent
Joh 4:25–28 Kvinnan lät sin vattenkruka stå
Kommentar
Mötet mellan Jesus och den samariska kvinnan visar hur samtalet med den som är annorlunda, främlingen, den obekanta, kan bli livgivande. Om kvinnan hade följt de kulturella reglerna skulle hon ha gått sin väg när hon såg Jesus närma sig brunnen. Men av någon anledning följde hon inte det etablerade regelverket den här dagen. Både hon och Jesus bröt med de konventionella mönstren för hur man uppför sig. Genom att bryta mot normerna visar de oss på nytt att det är möjligt att skapa nya relationer.
Medan Jesus fullföljer Faderns verk lämnar kvinnan sin vattenkruka. Det innebar att hon vill gå vidare i livet. Hon lät sig inte begränsas av den roll som samhället hade tilldelat henne. I Johannesevangeliet är hon den första som förkunnar att Jesus är Messias. Att gå vidare är nödvändigt för dem som vill växa sig starkare och komma djupare i sin tro.
Att kvinnan lämnade vattenkrukan bakom sig signalerar att hon hade funnit en större gåva, ett större värde än det vatten hon kom för att hämta. Hon hade funnit ett vidgat rum i sin gemenskap. Hon inser att det är en större gåva som denne judiske främling, Jesus, erbjuder henne.
Det är svårt för oss att sätta värde på det som är okänt för oss och som tillhör någon annan eller att erkänna det som något gott, ja till och med heligt. Men att erkänna de gåvor som tillhör andra som lika goda och lika heliga är ett nödvändigt steg på väg till den synliga enhet vi söker.
Frågor
Bön
Kärleksrike Gud,
hjälp oss att lära av Jesus och den samariska kvinnan
så att mötet med den andre öppnar nya horisonter av nåd.
Hjälp oss att bryta igenom våra begränsningar och anta nya utmaningar.
Hjälp oss gå bortom vår rädsla när vi följer din Sons kallelse.
Det ber vi om i Jesu Kristi namn.
Amen.