I Finland uppdagas varje år endast enstaka människohandelsfall, till stor del beroende av en ytterligt stram tolkning av begreppet människohandel. Detta leder till att människohandel klassas som koppleri när domen faller. Venla Roth som själv utbildar poliser att identifiera människohandelsoffer tycker att polis och andra myndigheter borde prioritera åtgärder kring människohandeln. Om myndigheterna skulle känna igen tecknen på människohandel skulle många rättsfall få en annan rubrik, konstaterade Roth.
Vid seminariet behandlades människohandel från många olika perspektiv, både som fenomen och ur olika organisationers synvinklar.
Sven-Gunnar Lidén från Sverige, en av initiativtagarna till konferensen, konstaterade att människan inte är en handelsvara. Den svenska sexköpslagen har medverkat till att sexköpen minskat och prostitutionen försvunnit från gatorna. Att tala om frivillig prostitution håller inte, menade Lidén. Prostitution är inte nödvändigtvis frivillig, trots att människor är medvetna om vad de ger sig in i. Fattigdom, hopp om en bättre tillvaro, våld, hot eller andra faktorer finns bakom både människohandel och prostitution. Att kalla det frivilligt är att skjuta förbi målet. Kalla det då hellre ett medvetet val som gjorts i brist på andra valmöjligheter.
Under seminariets andra dag gjorde en grupp konferensdeltagare en dagsresa till Viborg där Diakonistiftelsen i Lahti upprätthåller barnhemmet Dikoni sedan tretton år. Över tusen gatubarn har fått ett nytt liv genom det arbete som Dikoni bedriver. Barnhemmet är beroende av stöd utifrån eftersom de lokala myndigheterna inte kunnat finansiera projektet. Däremot kontaktas barnhemmet ofta av skolor, polis och sociala myndigheter.
Jan Edström