På klosterresa i Rumänien

Vi var en brokig skara från södra Finland, från Kotka i öster till Pargas i väster: sex tonåringar och fem pensionärer, femton ortodoxa och fem lutheraner. Som resepräst fungerade Fader Heikki Huttunen och som reseledare Simona Savin-Gardberg. I Rumänien hade vi förmånen att ha Katerina Sandu som lokal guide och allt-i-allo under hela veckan. Då också kantor Antti Narmala var med på resan klingade sångerna kraftfullt vid måltider och kyrkbesök.

Och kyrkbesök blev det många. Redan i Bukarest hann vi, trots knapp tidtabell, besöka både Stavropoleos nunnekloster och det rumänska patriarkatet med katedralen.  Patriarkatsätet är ett uttyck för den rumänska kyrkans seger över den ateistiska regimen. Det magnifika palatset tillhör sedan 1997 patriarkatet, men var under kommunisttiden säte för nationalförsamlingen (parlamentet). Vår guide pekade på dörrarna till makarna Ceaşescus tidigare arbetsrum. Under deras jätteprojekt att bygga om huvudstaden jämnades över 20 kyrkor med marken. Men idag är Ceaşescu en mardröm från det förflutna, medan kyrkan är stark och livskraftig.

Den livskraften mötte vi på många håll. I Rumänien byggs det idag många nya kyrkor och kloster. Och det är fråga om stora och ståtliga byggnader. Vi besökte bl.a. Cămărzani-klostret, där hundra nunnor till stor del med eget arbete sedan 1990-talet har byggt ett vackert kloster med kyrka, museum, trapesa, bostäder för nunnorna och andra utrymmen. När syster Eufronia bjöd oss på kaffe med tilltugg förblev hon själv stående. Hon förklarade att hon ville stå såsom Sara i Mamre (1 Mos. 18) för man vet aldrig om man har fått änglar till gäster.

I staden Iaşi deltog vi i liturgin i St. Nicolae-kyrkan och träffade Moder Siluana, som ifjol besökte Finland. Hon är berömd i Rumänien för de svar hon ger på människors frågor om kristen tro och liv. Flera böcker med hennes svar på olika frågor har utgetts. I Iaşi finns den heliga Paraskevas reliker. Hon var en asket som levde på 1000-talet i nuvarande Turkiet. Hennes kropp har bevarats och anses vara undergörande. På hennes festdag den 14 oktober brukar inte mindre än en och en halv miljon mänskor samlas. I en stad som inte har mer än 400.000 invånare.

Efter Iaşi gjorde vi en tur i det klostertäta Bucovina. I Vatra Dornei körde vi nära midnatt en god stund längs en ytterst enkel och gropig sandväg. Vi trodde vi skulle hamna i rena ödemarken, men kom fram till ett nybyggt oerhört vackert kloster, som satsar på att ta emot gäster. I bergsbyn Durau blev vi väl omhändertagna av nunnorna i klostret och gjorde en heldagsvandring till munkklostret Ceahlâu, som ligger på 1.750 meters höjd. Vandringen var tidvis påfrestande, men utsikten var magnifik.

Den ortodoxa kyrkan i Rumänien är det helt dominerande kyrkosamfundet. 87 % av landets befolkning tillhör denna kyrka. I Transsylvanien är situationen delvis annorlunda. Här finns en stor, huvudsakligen reformert ungersktalande befolkning. Den i tiden stora tyska minoriteten, som var starkt luthersk, minskade däremot drastiskt under kommunisttiden då Västtyskland betalade för att Rumänientyskar kunde flytta till väst. I den vackra staden Sibiu, på tyska Hermannstadt, besökte vi både den katolska, lutherska och ortodoxa katedralen. I den lutherska katedralen sjöng vi Härlig är jorden i stället för den vanliga Kristus är uppstånden från de döda.

I Sibiu träffade vi också Fader Savu, som förutom församlingspräst i byn Ocna Sibiulei också är förman för områdets ortodoxa präster. Han visade sig vara inte bara en sympatisk person och gästfri värd utan också en sann ekumen med ett stort förtroende bland och gott samarbete med katoliker och protestanter. Hans far satt under kommunisttiden 14 år i fängelse. Igen en påminnelse om hur trängd kyrkan i Rumänien har varit för inte så länge sedan.  

För de allra flesta av oss var det första besöket i Rumänien. Jag tror att vi alla fick mersmak. Rumänien är ett vackert land med gästfria mänskor och en stark och levande ortodox kyrka.

Svante Lundgren